Rädsla, är något vi lär oss, vi lär oss tidigt i livet vad vi borde vara rädda för. Hade Min bästa vän på dagis sagt "spindlar är läskiga" hade jag förmodligen inte varit rädd för dem...
fortsätter senare, frukost nu :)

Allt händer så snabbt men på samma gång så långsamt och sen är allt slut. Blundar du för en sekund så är allt redan över, eller så sitter du och stirrar på klockan och undrar varför tiden inte går fortare, när det väl är över funderar du på om du kunde gjort det bättre? Det är skrämmande att en så liten del av ditt liv kan ha så stor inverkan? Det är lite konstigt ändå... Och konsekvenserna av att tänka och reflektera slutar oftast med att man blir mind fucked...

Råkar du kolla åt ett annat håll så missade du kanske något du hela livet skulle kommit ihåg. Men man kan ju omöjligt veta när det ögonblicket är så man kan ju heller aldrig förutspå det och heller aldrig veta när man missat det. Men man får väl bara hoppas på att de mörka delarna av stan snart kan bli ljusa så man kan uppskatta de små vackra saker som finns där i hörnen med. Kanske skulle man upptäcka en ny sida, ett nytt perspektiv... 

Man vet inte vad man har förens man förlorat det på samma sätt som att man aldrig ser de små saker i ens vardag, man tar de förgivet, tills den dag då de inte finns där längre, och då undrar man varför man inte såg de då de fanns? Efter att man förlorat fylls man utav känslan hopplöshet men det är sådan som går över, betyder det då att det man hade, som man inte uppskattade, som försvann, som man så desperat ville ha igen inte var något man egentligen behövde? Annars hade ju inte den dåliga känslan en dag varit borta? Sen är den även oftast vill man ha det man inte kan få och när man väl får det man vill ha så uppnådde det inte till ens förhoppningar...

Look at the bright side and just live your life, because no one else can live it for you...

SLIDE